Peter Mandls skulpturer verkar vara formade av havets vindar och vågor; av virvlar och strömmar, solklot, klippor och rundade sanddyners rörliga former han omges av som en stark närvaro strax utanför ateljen i Påarp.Vattnets element hade Mandl på sätt och vis redan tidigt haft ett nära förhållande till. I Prag hade hans konstnärliga rötter vuxit fram ur glaset. I glaset kunde han uttrycka alla faser i de gamla grekernas urelement, vattnet som enligt den försokratiske filosofen Thales kunde anta alla strukturer från fast till flytande materia och gaser. glaset formades till iskristallers och mineraliska ljus, vågors mjuka rytmer och stigande moln formationer.

 

Idag är det havsvindarna som sveper in över bron serna. Det finns något av Bergsons dynamiska tidsbegrepp i dessa skulpturer, ett "nu flöde" i ständig förändring, fyllt av liv och kraft. Det är mytiska arketyper som balanserar mellan det stramt arkitektoniska och det flödande rörelseladdade aldrig "färdiga", ständigt på väg mot en ny idlentitet: Daialos, labyrintens arkitekt på Kreta som lyckades sväva genom rymden ända till Sardinien, på flvkt från sin egen skapelse och vidundret Minotauros, har ur Mandls hand vuxit fram till en gestalt med gyllene vingar, själv en labyrint, anfrätt av havets sälta och vindar.

 

Samma vindar förvandlar Orfeus till ett flöde av musikaliska rytmer. Så förnyas dessa evigt aktuella gestalter ur den grekiska mytologin, ofta kvinnor med tragiska öden, hotade av okända krafter, av dödsstrålar riktade mot huvudet eller genom stungna som en "smärtornas moder" Penelopes fjärrskådande blick rör sig spanande mot havshorisonten efter Odysseus skepp, själv orörlig med benen fast snärjda i sina egna garn, ständigt väntande. En kvinna skulpteras till en Vindil - eller kanske är det vinden som frammanar en kvinnogestalt.

 

Vågornas spel för vandlas till Najader Melpomenes och Klios hårsvall flyger böljande genom rymden. Också eldens element strömmar genom vissa av Mandls gestalter. passionens lågor, förtärande eller värmande. Hefaistos - smedens - konstruktiva eld, Prometheus gåva till människorna, upphovet till all kultur. Dessa strama arkitektoniska gestalter, formade och stöpta med intuition och känsla av en säker hand, får de kanske sitt märkliga inre liv av detta strömmande flöde av havsvindar, vatten och dansande lågor i ständig metamorfos, ur denna lek med kontraster och gåtfulla motsatser?

 

Viveka Bosson mars 1997